I en av sina fem självbiografier räknar Linné upp sina egna bedrifter. "Ingen har warit större Botanicus äller Zoologus, Ingen skrifwit flere wärk, nättare, ordenteligare, af egen experience, Ingen så totalt reformerat en hehl science och giort en ny epoche, Ingen blefwit mer namnkunnig öfwer hela werlden...", plus ytterligare 14 bedrifter...

Men Linné var inte den ende som talade väl om Linné. Filosofen Jean-Jacques Rousseau, som sällan sa något vackert om andra, lät hälsa till Linné; "säg, att jag icke känner någon större människa på jorden".

Men alla hyllade inte Linné, blomstermålaren Georg Dionys Ehret konstaterade;
"När han var nybörjare tillskansade sig (Linné) för egen räkning allt han hörde talas om, för att göra sig själv berömd."

Den danske lärjungen Johan Ch. Fabricius har skrivit om Linné; "Om vintern hade vi vår bostad alldeles mitt emot honom, och dit kom han nästan alla dagar i sin korta, röda nattrock, med grön pälsmössa och med pipan i handen. Han kom på en halvtimma, och stannade kvar en hel, mången gång två. Hans samtal var därunder ytterst muntert och angenämt. Antingen rörde det sig om anekdoter om lärda i hans vetenskap, vilka han lärt känna inom eller utom sitt fädernesland, eller upplyste det vårt tvivel och vårt kunskapande i övrigt. Han skrattade därvid av hjärtans lust och ansiktet lyste av en glädje och en munterhet, som tydligt visade, hur upplagd för sällskaplighet och förtrolighet hans själ var.