Linné on line 
Linné och läkemedlen Naturens kemiska krigföring Växter undviker att bli uppätna
Växter undviker att bli uppätna
 En taggig kaktus är nog inte det angenämaste att äta. Vissa växter använder taggar andra gifter men de vill inte bli uppätna. Foto: Lars Bohlin. |
Alla djur kanske inte kommer till blomman
för att suga i sig lite nektar utan tvärtom
för att äta upp den. Genom evolutionen så har
en del växter 'utvecklat' försvar mot sådana
attacker. I vissa växter finns det olika kemikalier
som förhindrar detta.
En del ormbunkar innehåller t.ex. något som kallas för fytoecdysoner (fyto = växt- och ecdyson = insektstillväxthormon). När fjärilslarven smörjer kråset med ett smaskigt blad får den i sig fytoecdysoner som påskyndar larvens utvecklingen och gör att den når puppstadiet långt innan den är färdig. Den blir därför missbildad och aldrig en färdig könsmogen insekt. |
Andra växter innehåller ämnen som bryts ner vid åverkan och en puff av vätecyanid möter angriparen i bästa stridsgasstil. Den frigjorda dosen kan vara tillräcklig för att döda en fjärilslarv eller någon annan i samma storlek. Andra metoder är att växten producerar ämnen som försämrar smaken eller minskar näringsvärdet. I det första fallet föredrar växtätaren att äta något annat och växten klarar sig och i det andra fallet äter den men drabbas av näringsbrist ändå. Det gör på sikt att antalet växtätare minskar på grund av svält.
Läs mer om