Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Idéerna och historien arrow Djurens rättigheter på 1700-talet

Djurens rättigheter på 1700-talet


Den vitryggiga hackspetten hotas av utrotning i Sverige. Vilka rättigheter har den?
Bild från Rudbeck Fogelbok.
  Under 1700-talet ökade känsligheten och respekten för djuren som levande varelser. Man älskade att spegla sig i djurvärlden och fabeln var mycket populär. Bland de övre klasserna frodades ett slags kärlek till djuren där porträtt på älsklingshästen eller hunden och kärleksdikter till papegojor, siskor och knähundar var vanliga.

Hos bönderna var förhållandet säkert krassare och nyttoaspekten var dominerande. Den urgamla traditionen att ge boskapsdjuren individuella namn vittnar också om ett mer personligt förhållande till djuren. Ute på sin lantegendom Hammarby hade Linné gett sina kor originella namn som Sommarros, Fagerkinna, Stjärnros, Lilja och Blomstra.

Filosofen Descartes hade förfäktat åsikten att djuren bara var själlösa automater. Detta stred mot invanda föreställningar och allmänna erfarenheter men hos en del naturforskare torde uppfattningen fått fäste. Olof Rudbeck och andra vetenskapsmän experimenterade med levande hundar och katter.

En av de i skandinavien som på 1700-talet gick längst i att ge djuren rättigheter var dansken Laurids Smith (1754–1794). Han var filosof, präst och författare och trots att han under sin levnad väckte uppmärksamhet för sina orginella idéer har han länge varit en bortglömd tänkare. Nu framstår hans huvudverk från 1791 Försök till en systematisk afhandling om menniskans pligter emot djuren (Svensk översättning Stockholm, 1799) som synnerligen aktuellt.  
Tidningsklipp från debatten om genmanipulering av djur.

Boken vittnar om en stark respekt för djuren och är ett försök att väcka förståelse för en god behandling av dem, tvåhundra år före vår samtida debatt om djurtransporter och genmanipulerade superkossor.

Laurids Smith menade att Gud givit både människan och djuren rätt att på sitt eget sätt njuta av livet. "Så väl djuret som människan är egentligen och omedelbart till för att njuta lycksaligheten genom sin varelse och var och en som med uppsåt utan nödvändighet och högre ändamål avbryter, förstör och tillintetgör människans eller djurens lycksalighet, han kränker den rättighet att njuta sällhet som Gud med varelsen gav varje levande ting." Han utsträcker budordet "att älska sin nästa såsom som sig själv" till att även gälla djuren. "Det är således vår likaså omedelbara förbindelse att emot Djuren iakttaga vad rätt är, som det vår skyldighet att göra rätt emot våra medmänniskor."


  Detta innebär dock inte att vi inte får äta djuren eller använda oss av dem som dragdjur och liknande. Man kan enligt Laurids Smith sluta sig till att djur även ska tjäna som föda åt människan eftersom våra magar är inrättade för att smälta kött.

Det viktiga är på vilket sätt vår konsumtion av kött sker, om köttet verkligen behövs eller om det bara är frågan om lyxkonsumtion. "Annat är att efter nödtorften nyttja djuren till föda och annat är att förslösa och missbruka dem till överdåd och frosseri."

Djurhållningen innebär, menar Laurids Smith, ett extra ansvar för människan eftersom hon berövat djuren sin frihet. Det blir därför mycket viktigt att djurhållningen är god, dvs. att man har bra ladugårdar och bra foder.

Litteratur:
Midbøe, Hans, "Laurids Smith" i Det Konglige Norske Videnselskabers Selskabs Forhandlingar, bd. 40 1967.

Thomas, Keith, Människan och Naturen (Stockholm, 1988). Smith, Laurids, Försök till en systematisk afhandling om menniskans pligter emot djuren (Sv. översättning Stockholm, 1799).

Sörlin, Sverker, Naturkontraktet: Om naturumgängets idéhistoria (Stockholm, 1991).

Läs mer om