Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Idéerna och historien arrow Linné som zoolog

Linné som zoolog

Linné - den store djurforskaren


Carl Clerck var anställd vid skatteverket i Stockholm. Inspirerad av Linné började på fritiden studera insekter. Han blev med tiden också en mycket skicklig fjärilsmålare och hans planchverk Icones insectorum rariorum 1764 håller världsklass. Linné som granskade bilderna utbrast "så wackert at det giör godt neder i tåerne". Linné skrev också artbeskrivningarna till fjärilarna (Museum Ludovicae Ulricae 1764). Bilden är hämtad ur Clercks Icones insectorum rariorum 1764.
  Linné kom att betyda mycket för studiet av djuren och hans betydelse vad gäller namngivningen, klassificeringen och artbegreppets utveckling var lika viktig för zoologin som den var för botaniken. Varför har då inte hans insatser inom zoologin blivit lika uppmärksammade?

Ett försök att svara på frågan hur Linné så ensidigt har förknippats med botaniken går ut på att hans djursystematik var mer beroende av hans föregångare. Det skulle innebära att hans arbeten inom detta område inte innebar lika stora framsteg som hans växtsystematik. Hans sätt att systematisera djuren väckte också stor kritik redan under hans samtid. Å andra sidan är hans djursystem mer naturligt än hans botaniska och han gjorde flera viktiga omgrupperingar jämfört med sina föregångare.

Ett exempel är att han skilde ut maskarna från insekterna och förde kräftdjuren till insektgruppen. En annan förklaring till botanikens dominans kan vara att hans bidrag till zoologin är mer undangömda i hans skrifter. Även flera av Linnés lärjungar gjorde stora insatser på zoologins område. Thunberg, Sparrmann, Osbeck m.fl. utforskade främmande världsdelars djurliv och precis som med Linné har dessa insatser ofta blivit överskuggade av deras botaniska arbeten.

För att förstå hans betydelse som zoolog måste man känna till det kaos som rådde inom forskningen vid den här tiden.

 
Fram till 1800-talets mitt handkolorerades alla färgbilder vilket naturligtvis var mycket tidskrävande och kostsamt. När Clerk dog var sex exemplar klara av verket. Vetenskapsakademien tog över och sammanlagt 60 exemplar färdigställdes fram till 1797 då utgivningen avslutades. Ur Icones insectorum rariorum 1764.

Tänk dig en tid då det inte fanns några särskilda regler för t.ex. fotboll. Alla spelade fotboll på sitt eget sätt. Några tog med händerna, andra hade två målvakter, vad som räknades som mål var oklart och var och en hade sin egen uppfattning om vad som var riktig fotboll. Det fanns inga spelregler och ingen domare. Så skulle man med en liknelse kunna förklara situationen före Linnés Systema Naturae.


Linnés resor i Sverige. Lappland 1732, Dalarna 1734, Öland Gotland 1741, Västergötland 1746 och Skåne 1749. Här ser du platser han besökte och djur och växter han såg. Akvarell av Gunnar Brusewitz.
 

Samma djur kunde beskrivas av olika zoologer under helt olika namn. Det var nästan omöjligt att bli säker på om djuret redan var beskrivet eller om det var en nyupptäckt art och hur det skulle klassificeras fanns det många uppfattningar om. Det behövdes med andra ord en uppsättning fasta ramar som kunde hålla ihop alla lösa fakta som mer eller mindre flöt omkring. Det behövdes en enhetlig terminologi och en helhetsvision av hur naturen var indelad och hur dess delar hängde ihop. Han kom själv i sin forskning att koncentrera sig på artbeskrivningar, systematik och faunistik. Hans vision av vad naturalhistorien skulle syssla med var dock mycket vidare. I 38 korta satser beskrev han hur man skulle gå till väga när man studerade och beskrev naturföremål. Denna metod, tillsammans med hans system, blev den fasta grund som zoologin behövde för att kunna utvecklas vidare. Se vidare Linnés metod.

Flera av Linnés verk har haft stor betydelse för zoologins utveckling. Systema Naturæ har redan nämnts. Den var den mest kompletta bestämmningsbok som en naturforskare kunde skaffa sig. Ofta fanns den med i de resande linnélärjungarnas bagage, den var oumbärlig för alla dem som ville ordna sitt naturaliekabinett på ett systematiskt sätt och den blev till slut normgivande för vilka namn som skulle gälla för olika djur.

Fauna Svecica, som är en fälthandbok för bestämning av svenska djur, kom ut i två upplagor, 1746 respektive 1761. Den kom att få stor betydelse för att naturalhistorien blev så populär i Sverige.

Under nästan hundra år kom den att utgöra den enda tillgängliga bestämningsboken för den som ville se vad för slags djur man funnit. I första upplagan beskrivs 1691 olika arter av leddjur och det kan vara värt att påpeka att antalet svenska växtarter Linné känner till vid denna tid stannar kring 1300. Förutom dessa två verk ska alla hans zoologiska avhandlingar nämnas som ger en bra inblick i Linnés mångsidiga zoologiska verksamhet.

Linnés kunskaper om djuren var främst av systematisk karaktär. När det gällde djurens beteenden och levnadssätt hade han inte lika mycket förstahandskunskaper. Detta berodde inte på oskicklighet, tvärtom hade Linné en mycket utvecklad iakttagelseförmåga och i hans skrifter finns flera exempel på fina iaktagelser av olika djurs liv. Den som själv sysslat med djurstudier vet dock hur tidsödande det är med sådana studier. Det är alldeles omöjligt för en forskare att hinna studera särskilt många olika slags djur.

Vilken djurgrupp studerade Linné mest? Det förefaller som insekterna tillsammans med fåglarna varit hans favoriter. Han säger själv att insekterna har varit hans största nöje och på lediga stunder samlade han ivrigt insekter kring Uppsala. Studerade man växterna låg det nära till hands att bli intresserad av alla de kryp och flygfän som så ofta hittas på och i växterna. Linné var inte, vilket ligger nära till hands att anta, klar över insekternas roll vid växternas pollinering. I tolfte upplagan av Systema Naturæ är antalet leddjur uppe i 3000, de flesta insekter, och av dem är Linné först med att beskriva 2000. Som grund för sina artbeskrivningar hade han både egna samlingar, lärjungarnas samt drottning Ulrika Lovisas på Drottningholm och Adolf Fredriks på Ulriksdal.

Litteratur:
Hofsten, Nils von, "Systema Naturæ: ett tvåhundraårs-minne" Svenska Linnésällskapets Årsskrift 1935.

Lönnberg, Einar & Aurivillius, Christopher, "Carl von Linnés såsom zoolog" i Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare (Uppsala, 1907).

Nybelin, Orvar, "Fauna Svecica 200 år", Svenska Linnésällskapets Årsskrift 1946.

Läs mer om