Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Idéerna och historien arrow Fysikoteologin

Fysikoteologin

Förhållandet mellan Gud, naturen och människan var något som flitigt sysselsatte 1700-talets vetenskapsmän och filosofer. Denna fråga blev av avgörande betydelse inom den idériktning som brukar kallas fysikoteologi och som omfattades av många naturforskare både i Sverige och utomlands. Engelsmannen William Derham, som 1713 utgav boken Physico-Theology, brukar framhållas som fysikoteologins skapare och största namn. I Sverige brukar Linné räknas som en av de ledande företrädarna. Han uppfattade naturen som Guds underverk, vilket kommer till uttryck bl.a. i talet "Om märkvärdigheter uti insecterne", som han höll i Vetenskapsakademien 1739.


Genom naturforskningen menade 1700-talets vetenskapsmän att man också skulle få kunskap om Guds skapelse.
 

Fysikoteologerna menade att både religionen och naturforskningen var viktiga för människan. Genom studiet av naturen blev ju kunskapen om Gud och hans skapelse större; man kan därför säga att vetenskapen fick en religiös nytta. Detta tankesätt är karakteristiskt för Linné, se Linnés natursyn. I sin avhandling Cui bono? ("Vad gör det för nytta?") frågar han exempelvis vad allting har för syfte, och hans svar blir att allt ingår i Guds stora plan.

Med detta menar han att Gud inte har skapat någonting i onödan, alla ting är viktiga delar av skapelsen. Naturforskarnas uppgift skulle därför bli att upptäcka detta syfte; därigenom skulle man både visa på Skaparens storhet och befrämja den ekonomiska nyttan.

Fysikoteologin hänger samman med en teleologisk världsbild, som betonar naturens ändamålsenlighet. Filosofer och teologer talar ibland om det teleologiska gudsbeviset, och då menar de uppfattningen att naturen är så perfekt inrättad att den inte kunnat uppstå av en slump, utan måste vara skapad av en god och allsmäktig Gud.

Man skulle kunna säga att flera argument som framförts av moderna ekologer i princip redan finns i 1700-talets fysikoteologi. Det kan t.ex. gälla åsikten att allt i naturen hör samman, eller att alla levande varelser på något sätt är värdefulla.

Litteratur:
Clarence J. Glacken, Traces on the Rhodian Shore: Nature and Culture in Western Thought From Ancient Times to the End of the Eighteenth Century (1967)