Svepspetsmikroskopi
Svepspetmikroskopet är ett instrument
som man kan använda för att studera mycket små detaljer
och strukturer som finns på ytor av olika material.
Principen är ungefär densamma som för en gramofonskivspelare.
Man sveper över ytan med en mycket liten spets (radien
längst ut är bara ca 0,00002 mm!), och man får
en bild över ytans topografi (dvs man får en ytprofil).
Det finns olika namn på mikroskopet. På Engelska
kallas det ofta för Scanning Force Microscope (SFM) eller
Atomic Force Microscope (AFM).
 |
|
Här är en bild
av mikroskopuppställningen
i Jonfysik-gruppen vid
Uppsala Universitet. Mikroskopet är upphängt
på fyra gummiband för att dämpa störande
vibrationer. Till vänster om mikroskopet kan man
se två datorskärmar; den ena visar bilderna
som man får, och den andra är till för
att styra för bildupptagningen. |
Hur fungerar svepspetsmikroskopet?
Det finns flera olika varianter av denna typ av mikroskopi.
Här beskrivs de två vanligaste varianterna, nämligen ”Contact-mode
AFM” och ”Tapping-mode AFM”.
 |
|
Här är en principskiss över
hur Contact-Mode AFM fungerar. Man har en mycket liten
hävarm med en spets som sitter längst ut. Spetsens änd-diameter är
ca 20 nm (=20 x 10-9m). En laserstråle
riktas in på baksidan av hävarmen, och strålen
studsar via en spegel in i en fotodetektor. Om man nu
för upp provytan mot spetsen, så kommer krafter
mellan spetsen och ytan att orsaka att hävarmen
böjs uppåt. Detta innebär att laserstrålens
läge på fotodetektorn också ändras.
I fotodetektorn kan sålunda denna ändring
av hävarmens läge kännas av, och en återkopplingssignal
orsakar att provet dras ned. Återkopplingssignalen är
till för att krafterna mellan spetsen och ytan ska
hållas ungefärligen konstanta. När man
börjar svepa över provet, så följer
spetsen ytans konturer. |
De mycket fina rörelserna i sidled och i höjdled
gjörs med hjälp av s.k. piezo-elektronik. (Principen
för piezo-elektronik är att man har en kristall
som på ett väldefinierat sätt ändrar
storlek då man lägger på en spänning.)
Hela tiden under provtagningen så registreras det hur
mycket provet rör sig upp och ned för att hålla
krafterna konstanta mellan provet och spetsen, och man bygger
upp en sorts topografisk karta (höjdkarta) över sin
yta.
 |
|
”Tapping ModeTM AFM”
eller kanske rättare ”Amplitude Resonance mode AFM”,
liknar contact mode AFM, men här svänger hävarmen
vid sin resonansfrekvens. Man kan tänka sig det
ungefär som en linjal som sitter fast i ena änden,
och som man knäpper till i andra änden så att
det svänger. Med hjälp av laserstrålen
och detektorn kan svängningsamplituden mätas.
Om provytan kommer nära eller långt ifrån
spetsen medan man sveper över ytan, så ändras
hävarmens svängningsamplitud något, och återkopplingssignalen
gör att amplituden hålls konstant. |
 |
|
Så här ser ett svepspetmikroskop
ut. De kan se lite olika ut beroende på vilket
företag som har tillverkat dem. Detta mikroskop kommer
från Digital Instruments i USA. (Image courtecy
of Digital
Instruments, Santa Barbara, CA) Den översta delen
kallas ibland för huvudet, och här finns laserstrålen,
hävarmen med den lilla spetsen, spegeln och fotodetektorn.
Nedanför huvudet finns en cylinderformad del som
innehåller piezokristallen. Det är den som
sveper provet under spetsen med mycket fina rörelser.
Nedanför piezokristallen sitter en liten motor som
driver huvudet upp eller ner, samt en del elektronik. |