Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Linné och ekologin arrow Ekologins etablering i Sverige arrow Nya impulser från Tyskland

Nya impulser från Tyskland

Vi har tidigare sett hur Darwins evolutionsteori gav viktig inspiration till ekologins framväxt. Mer konkret kan man säga att en del av hans teori, decendensteorin (härstammningsläran; dvs. att de olika nu levande arterna har utvecklats från tidigare nu utdöda arter) inspirerade till fylogenetiska studier. Detta innebar att man efterforskande organismernas utvecklingshistoria, ett mål för både den komparativa anatomin och de växt- och djurgeografiska studierna. Genom jämförande anatomiska studier försökte man rekonstruera den evolutionära historien för olika djurgrupper. Haeckels idé om att ontogenesen upprepar fylogenesen gav också incitament till både den jämförande anatomin och till embryonala studier för att klarlägga olika arters utvecklingshistoria. Den andra delen av Darwins teori, den om det naturliga urvalet, kampen för tillvaron, gav upphov till förnyade studier av organismernas anpassning till sin miljö, t.ex. morfologiska, fysiologiska och beteendeanpassningar.

Man bruka säga att darwinismen föddes i England men fick sitt hem i Tyskland, där man framförallt tog fasta på decendensteorin, på bekostnad av tankarna om det naturliga urvalet, selektionsteorin. Från Tyskland kom också viktiga impulser till en ny slags biologi och en mer experimentellt inriktad ekologi. I Stockholm fick den nya biologin en talesman i Vilhelm Leche, som hade tyska föräldrar och som studerat i Tyskland. Han var anhängare av Comtes positivism och ansåg att religionen helt skulle ersättas av ett vetenskapligt tänkande. Stockholms Arbetarinstitut, där Leche var medlem, var centret för Comtes positivism och den antireligiösa propagandan under 1880 och 1890-talet. Leche var inte ensam om denna koppling, i Sverige företräddes den nya biologin framförallt av forskare som även var politiskt radikala.

I Uppsala fick den nya biologin inte samma genomslag. Under 1860- och 70-talet var Uppsala centrum för den linneanska faunistiken; Vilhelm Lilljeborgs mäktiga Skandinaviska fauna var ett klimax på den linneanska deskriptiva traditionen. Tycho Tullberg, en elev till Lilljeborg, vände sig snart mot fylogenetiska studier och blev den främste förespråkaren för darwinismen och den nya biologin. Han organiserade en diskussionsgrupp för den komparativa anatomin och 1876 hade han satt upp ett mindre anatomiskt laboratorium, troligen det första i Norden.

I Lund kom F.W.C. Areschoug att introducera de nya tankarna inom botaniken, och hans insats innebar att en växtanatomisk skola etablerades i Lund under 1800-talets senare del. En av hans elever var Bengt Lidforss, en av Sveriges mest kända politiskt radikala vetenskapsmän genom tiderna. Han var socialdemokrat, darwinist och experimenterande fysiolog, och precis som Leche i Stockholm är han ett exempel på den nära kopplingen mellan den nya biologin och modernismens genombrott i Sverige.

Man kan säga att naturalhistorien socialt varit förankrad i det gamla ståndssamhället och förknippad med dess värderingar och världsbild. När samhället förändrades under 1800-talet förändrades villkoren för vetenskapen, men även vetenskapen själv. Den linneanska naturalhistoriska traditionen levde vidare men hade förlorat sin dominans, kring sekelskiftet hade den nya biologin erövrat hegemonin. Den nya biologin sågs med skepsis från traditionalisternas håll. Gustaf Kolthoff, skaparen av det biologiska museet i Uppsala, lär ha sagt "De lägger maskar i stearin och skär dem i tunna skivor, och de kallar detta för vetenskap, när det finns så mycket kvar att lära om fåglarna".